Kanarieöarnas ursprungsbefolkning härstammar från berberna och bebodde Kanarieöarna fram till den spanska erövringen mellan 1402 och 1496. Även om alla folk hade gemensamma rötter, så hade varje ö sina egna lagar och vanor, vilket ofta orsakade konflikter mellan bebyggelserna.
Man räknar med att de första invånarna kom till ön runt 500 talet f.Kr, de bodde under nästan 2000 år isolerade i ögruppen och skapande en egen kultur och livsstil som passade i en vild vulkanisk miljö.
Den kanariska ursprungsbefolkningens byar
Ursprungsbefolkningen på Kanarieöarna var den enda infödda befolkningen i Makronesien. De flesta bodde i grottor, även om man på Lanzarote och Gran Canaria har hittat rester av byar, med en ekonomi som baserades på jakt och boskapsuppfödning eller, i undantagsfall, jordbruk. Inhemska djur som getter och får hade en central roll för överlevnaden, de gav inte bara ost, smör och kött utan också läder för att klä sig och ben för att tillverka verktyg. De kanariska urinvånarna är ett exempel på utveckling i extrem miljö som man idag kan lära känna närmare tack vare de viktiga arkeologiska fynd som finns bevarade.
Bevis på ursprungsbefolkningens historia
Den arkeologiska parken El parque arqueológico Cenobio de Valerón på Gran Canaria, består av ett enormt kollektivt spannmålsmagasin där de kanariska urinvånarna förvarade spannmål. Tillsammans består de av mer än 300 silon (grottor) utborrade i den mjuka stenen och sammankopplade sinsemellan på flera nivåer. Du kan fritt besöka det, vandra runt som du vill i denna konstruktion i förhistorisk teknik, samtidigt som du dyker ner i öns historiska kulturarv, eller anlitar en guide som berättar alla hemligheter bakom konstruktionen.
Urbefolkningens konst
La Cueva Pintada är ett av de mest relevanta arkeologiska fynden på ön. Det består av en boplats i en grotta utgrävd i berget. För att komma dit måste man gå över en gångbro som sträcker sig över ruinerna från den gamla byn, varifrån man kan se hur de gamla bostäderna var organiserade och placerade. Väl inne i grottan kan man beundra geometriska motiv som klär väggarna, ett tydligt exempel på den konstnärliga representationen från denna epok som, tack vare glaset som skyddar hela valvet, kan studeras minutiöst.
Mumier på Kanarieöarna
Precis som andra civilisationer, så praktiserade ursprungsbefolkningen på Kanarieöarna begravningsritualen att mumifiera. Olika studier har visat att deras teknik och fulländning nådde nivåer jämförbara med den egyptiska kulturen. Även om denna ritual endast praktiserades bland urinvånarna på Teneriffa (guanches) och Gran Canaria (canarios), så är mumierna än idag betraktade som de viktigaste resterna från urbefolkningens kultur.
Du kan se dem på nära håll genom att besöka Museo de la Naturaleza y el Hombre på Tenerife (arkeologiskt museum) där det finns bevarat upp till 140 balsamerade rester och 12 hela mumier, bland vilka man finner öarnas äldsta, som är mer än 800 år gamla.
Närvarande kultur
Även om ursprungsbefolkningen på ön minskade efter spanjorernas erövring på 1400-talet, så har olika forskningsarbeten och den kulturella medvetenheten hjälpt till att hålla urbefolkningens kultur väldigt närvarande på öarna än idag. På La Palma hittar vi den arkeologiska parken Cueva de Belmaco, med olika arkeologiska fynd. Bredvid dem, El Julan, på el Hierro (bimbaches land),el Museo Arqueológico på La Gomera (gomeritas), Museo Canario de Gran Canaria (canarios) och rester på Lanzarote och Fuerteventura (majos), som också besitter ett stort arv från den mest avlägsna historien på Kanarieöarna.
