När du går in i nationalparken Garajonay känner du oundvikligt att du är en del av den, känslan fångar dig när du går i varje hörn... För att inte tala om när du gör det på hösten!
På hösten ekar naturen inne i skogen och den börjar förändras. Svagt slumrande sedan sommaren börjar den nu vakna till liv och klär upp sig i olika gröna nyanser när regnet kommer. Höstljuset följer med detta scenario och sprider sin särskilda glans i varje vrå, på varje lav, på varje stam och framhäver om möjligt ännu mer färgerna inne i parken. Med det första regnet kommer även svamparna att delta i detta spektakel och bidrar med sina paletter av olika färger och bryter upp allt det gröna som är så karakteristiskt för Garajonay.
Lagerskogen är ett berg som bildas av vintergröna träd, och där kommer du inte att uppleva mängder av fallande höstlöv som hos andra arter på andra breddgrader. Till vandrarens glädje är de löv som täcker stigarna rester av löv som samlas år efter år och som målar marken i ockra och rödaktiga färger samtidigt som de berikar jorden med sitt organiska material.
I skogens miljö saknas det aldrig dimma som plötsligt dyker upp och försvinner i en dans som bärs av vinden, ett vittne om passadvindarna som dominerar här på öarna.
Resenärer frågar ibland om det är tillrådligt att gå genom parken i dimma eller regn och svaret är utan att tvekan att det inte bara är tillrådligt utan det är viktigt! Speciellt vid den här tiden på året kan du njuta av dimman när du passerar genom parken. Dimman ansvarar för överlevnaden av denna gamla skog och öns vattenförsörjning. På Kanarieöarna finns det knappt några permanenta vattenkanaler genom ravinerna. La Gomera är ett undantag. Bara 300 kilometer från Sahara, vår jords absolut största ökenområde, rinner 5 kanaler med vatten året runt inne i Garajonay. Den största och mest spektakulära är bäcken El Cedro. Det är lätt att lyssna på dess kristallklara vatten som rinner genom bergen och friskar upp oss med dess rena vatten. Rutterna 2, 8 och 9 i nationalparken tar oss till denna emblematiska plats mitt i hjärtat av Garajonay. Rutt 9 tar oss från Contadero till den lilla lantgården El Cedro, vi passerar förbi Kapellet Lourdes och dess rekreationsområde, där vi kan både vila och svalka oss. Den här vandringsleden på cirka 6 kilometer och med medelstor höjdskillnad slutar vid ett naturligt vattenfall som försörjer jordbrukens grödor i den norra delen av ön med vatten under hela året. Längs med vandringsleden kan du njuta av endemiska träd Garajonay som Viñátigo (Persea indica), Palo blanco (Picconia excelsa) och Laurel (Lagerträd). Det senare är det som ger lagerskogen sitt namn och vill man känna igen den måste man titta på dess löv: bredvid centralnerven måste man se små körtlar och om man kan se dess frukter är dessa som svarta oliver. Nu har du lärt känna Lager!
Berättelser om det som vi älskade som barn utspelade sig alltid i en skog, med konstiga ljud i bakgrunden, med mossor och lavar som hängde från grenarna, med dimman som rörde vid huvudpersonerna och vi kunde till och med föreställa oss dofterna. Och vad är bättre än att uppleva detta här och nu? Att gå genom parken på hösten kommer att ta dig tillbaka till barndomens ögonblick, du kommer att upptäcka att ditt leende kommer att följa dig under hela promenaden eftersom du kommer att känna igen den kittlande känslan när du läste eller fick höra berättelser som barn.
Och vad finns att göra för småttingarna i huset? För dem är det ofrånkomligt... deras fantasi svämmar över av dessa landskap, varje meter av skogen är det verkliga scenariot som speglar det som fantasin berättar. Berättelser om tomtar, troll och älvor gömda bland de nedfallna träden, bland de trassliga grenarna med lavar och med den dansande dimman som passerar genom hela omgivningen.
Ja, parken på hösten är en helt annan historia och en annan berättelse från barndomen... men den här gången för att du får uppleva den som huvudperson i berättelsen.
