Under historiens gång har den traditionella musiken på Kanarieöarna lyckats värma alla hjärtan hos lokalbefolkningen. Faktum är att dess ursprung går tillbaka till tiden för Kanarieöarnas ursprungsinvånare, och är därmed ett unikt identitetstecken. Nuförtiden fortsätter denna musik att liva upp folkfester med de unika traditionella instrumenten, bland annat följande:
Chácaras
Chácaras är ett perkussionsinstrument i trä eller ben som utgör en del av folktraditionen på öarna. De liknar kastanjetter men är större och är ett mycket uppskattat instrument inom kulturen på Kanarieöarna. Det finns en tradition som går ut på att när hantverkaren överlämnar chácaran till dess ägare, kan den namnge den. Hantverkarna väljer inte alltid samma typ av trä och använder sig ofta av de träd som finns på öarna, till exempel ljung och persea indica eller testa andra trädtyper som inte härstammar från öarna som mahogny och mullbär.
Det har ett invändigt hål och chácaran har en form som liknar en urkärnad frukt. Den minsta chácaran i paret lägger man i höger hand. Dessa höga toner används för de ringande ljuden. Vänster hand håller takten med den chácara som ger det dova basljudet.
Timple
Timple är kungen av musiken på Kanarieöarna. Detta ikoniska instrument har formen av en liten gitarr med fem strängar med ett stort ljud. Namnet kommer från det spanska ordet “tiple” som inom musiken används för att beskriva en ljus röst eller ljud. Det kallas även för ”camellito”, då dess resonanslåda är rundad som får den att se ut lite som en puckel.
Traditionellt spelade man på dem för att ackompanjera resten av instrumenten på fester i allmänhet och framför allt på folkfesterna på Kanarieöarna. I dag har instrumentet fått större plats och blivit till ett som spelas av solister som spelar solon och plockar och gjort det till mer av en stjärna än följeslagare.
Tambor gomero
I takt till en tambor gomero dansar paren folkdanser och hör hur chácaras stämmer in i takten. Denna lilla trumma har varit en del av de många danserna och de traditionella festerna på La Gomera, men det var inte heller underligt att höra dem på arbetarnas raster på fälten på Kanarieöarna.
Detta instruments ursprung går tillbaka till ursprungsinvånarna på La Gomera. I dag tillverkar hantverkarna dem för hand med träkvistar och gethud. Strängen eller tråden spänns från instrumentets ena sida till den andra, och man trycker varken eller slår med trumstocken, utan dess funktion är att ge trumman dess utmärkande vibration.
Tambor herreño
Under de 43 kilometrarna i den populära vandringsmarschen kallad, Bajada de la Virgen de los Reyes, hörs tambor herreño åtföljd av chácaras och pito herreño. Och detta firande kan förvandlas till en sann utmaning för musiker som måste transportera denna trumma på 12 kilo och 70 centimeter i höjd.
Då den är större än en tambor gomero är materialen som används för att tillverka den trä, gethud, rep och metallskiva. Man spelar ståendes och med två trumstockar gjorda i bokträ.
Pito herreño
Nuförtiden tillverkas pito herreño med material i metall eller plast, men det har inte alltid varit så. Traditionellt kallas det för ”pito de loro” då de som först tillverkade denna flöjt gjorde det med så kallad ”madera de loro”, en typ av lagerträd som man plockade i laurisilva-skogen. Detta trä skapade ett varmare ljud än andra material.
När man skapar de sex hålen i flöjten där man ska lägga fingrarna lämnar man ett mellanrum på tre centimeter förutom för det tredje och fjärde hålet. Avståndet var något större mellan dessa två, något som har gett instrumentet dess egna ljud.