Camino de la Virgen

La Dehesa är en enastående plats. Den här avskilda platsen är ett vildvuxet landskap som har anpassats till djurhållningen tack vare enskogar och murar som tydligt märker ut djurens betesmark. I mitten ligger Virgen de los Reyes heliga tempel som är startpunkten för Camino de la Virgen, och vart fjärde år sker nedvandringen med skulpturen av Jungfru Maria.

Knappt hundra meter från templet ligger den sten som skulpturen hämtas upp från när nedfärden börjar. Eftersom de gamla ledarna kallades för "regidores" kallar man stenen för det än i dag. Härifrån hämtas skulpturen upp av byn Sabinosa, som är den första byn som bär på den under nedvandringen.

Den här platsen har ett viktigt symboliskt värde eftersom det är den sista punkten på leden innan Valverde där man kan se templet på Cres sluttningar innan man viker av på Binto-vägen. Korset restes av en Amerika-resenär som steg i land på ön. Som tack för att han fick hjälp med att bli frisk lämnade han det här korset efter sig, som nu är ett stopp under nedvandringen.

Det är här som byn Sabinosa gör den första överlämningen till en av de många byarna som turas om att transportera och dansa med Jungfru Maria. Skulpturen lämnas därefter över till byn El Pinar som ansvarar för en stor del av vandringen, med ett avbrott där hon överlämnas till El Golfo.

I närheten hittar vi en av de få källorna på bergstoppen.

Det här är öns högsta punkt. Vegetationen är gles och vinden piskar nästan konstant, och namnet, som betyder ungefär att snubbla, säger något om hur svårt det är att ta sig igenom det här området. Man får en spektakulär utsikt över hela ön, och det är ett exempel på ett vulkanlandskap som kännetecknas av picón – det lokala namnet på lapilli eller vulkanisk aska.

Den här sluttningen är den plats där öns troende får Jungfru Marias förlåtelse, och alla grupper från de olika byarna dansar tillsammans med beskyddarinnan under nedfärden. Det här är nedvandringens huvudstopp och här stannar man till, breder ut filtar och äter tillsammans.

Denna raya, eller gräns, är den plats där dansarna från Golfo övertar skulpturen från Pilar, den by som bar skulpturen tidigare och som övertar den igen i La Llanía. Det här ger oss en idé om hur komplicerat det är att organisera nedfärden och om det stränga protokoll man följer vid transporten.

Den här stenen som kallas Dos Hermanas är en viktig punkt under nedvandringen. Här gör skulpturen en liten avstickare för att välsigna El Golfo och återvänder sedan till leden mot Valverde lite längre fram.

Skulpturen överlämnas till byn El Pinar igen och under den här sträckan passerar den ljungskogen, El Bailadero de las Brujas med sina legender och den imponerande calderan Fileba, som är en av de geologiskt mest intressanta platserna på ön.

Här samlas mycket folk under nedvandringen för att närvara när El Pinar lämnar över till Isora. Det är en relativt ny gräns i El Jorado som infördes i mitten av 1900-talet. Det har traditionellt sett varit en praktfull plats som har gett upphov till tvister mellan de två byarna.

På Nisdafe-platån tar invånarna i San Andrés emot skulpturen från Isora. Nedvandringens löfte från 1741 säger att alla öbor, förutom de som har legitima hinder, bör beledsaga Jungfru Maria, och det är därför det finns stopp på vandringen. Ett av dem är Parada de Cuatro Esquinas.

Det här är Camino de la Virgens kortaste gräns. Den är 150 år gammal och härrör från när byarna i norr (Mocanal, Echedo och Erese) bad att få bära skulpturen av Jungfru Maria. Fram till dess hade de inte haft möjlighet att beledsaga den då vandringen inte passerade deras provins.

Vid den här sista gränsen övertar Valverde skulpturen. Kommunen överlämnar ceremonistaven, och under vandringens sista etapp färdas skulpturen på ledamöternas axlar.