Cubo de la Galga

Vi börjar på parkeringen vid miljöinformationsplatsen, och när vi börjar vandra hittar vi en utarmad monteverde-skog. Fruktträd delar mark med atlantisk pors och ljung, vilket innebär att vi inte befinner oss i en renodlad laurisilvaskog. Man kan även se björnbärsbuskar, vilket tyder på att det finns människor här, men de försvinner allt eftersom vi går längsmed leden.

Den flagiga barken på det här gigantiska trädet talar om att det är ett träd som kallas för "barbusano", vilket är ett slags lagerträd. Det är ett magnifikt exemplar som är cirka 25 meter högt och står precis i utkanten av skogen, vilket är väldigt typiskt för arten. Dessa barbusanos är inte särskilt vanliga eftersom dess rödaktiga virke är mycket eftertraktat, särskilt inom möbelsnickeriet. Tidigare kallades det faktiskt för Kanarieöarnas ebenholts.

Det här trädet som står bredvid leden verkar vaktas av alla de grenar som sticker ut från stammen. Det är sidoskott och anses vara en sorts snyltväxt. Det är ett av kännetecknen för det här avokadoträdet som är en makaronesisk inhemsk laurisilvaart. Även om stammen skulle dö är foten en stor stubbe som ser till att ett stort antal sidoskott skjuter ut och håller trädet vid liv.

Landskapet i Cubo de La Galga domineras av vatten och allt eftersom man vandrar djupare in i ravinen märker man att det blir fuktigare och vegetationen blir tätare. Vi passerar under en kanal som transporterar det värdefulla vattnet till odlingar och till allmänheten. Att använda vatten sparsamt är nyckeln till att bevara det här landskapet.

Raviner uppstår genom erosion över en lång tid. Den här balanserande stenen påminner oss om det. Raviner som Cubo de La Galga som ligger djupt och är smala som kanjoner talar om att vi befinner oss på en ung ö där landskapet fortfarande formas av erosion. Därför kommer den här stenen en dag att tippa över och rulla ned i ravinen (men det kommer att dröja några hundra år).

Stanna till vid den här korsningen och lyssna på hur vattnets porlande tävlar mot fåglarnas sång. Det är enkelt att urskilja de kanariska duvorna, vars läte låter som ett U. Om man är tyst och stilla kan man kanske till och med får se en duva som flyger över träden.

I den här lilla gläntan i dalen ser vi laurisilvaskogen i all sin prakt, och det är som en stilla oas bland alla växter. De täta trädkronorna högt upp ser till att området alltid är mörkt och fuktigt. Det är knappt så att solens strålar kan leta sig ner till marken. Huvudrollen på den här platsen innehar lagerarten Ocotea foetens med sina långa, gröna och hårda stammar. Den här arten hittar man enbart i de områden som är perfekta för laurisilva, vilket tyder på hur speciellt det här området är.

På den här höjden får man en underbar utsikt över det fantastiska landskapet med laurisilvan som täcker La Palmas östra sida och där passadvindarna drar fram. Det här är Kanarieöarnas främsta område för laurisilvaskog med sluttningar som understiger 1 200 meter och som fångar upp fukten i dimman som passadvindarna för med sig från Monteverde.

På tillbakavägen går vi utmed kanalen som startar i Cubo de La Galga. Vattnet är oumbärligt för det här ekosystemet, och jordbruket vid kusten är möjligt tack vare det vatten som kommer från akvifererna som ger näring åt skogen. Från sluttningen får vi ännu en vacker vy över den här lummiga kanjonen innan vi påbörjar vandringen tillbaka längs den led vi vandrade uppför under ruttens början.