Sökningens resultat

Ortuño utsiktsplats är den mest populära bland besökare som vandrar upp- eller nedför Teneriffas bergiga rygg i Teide nationalpark, särskilt mot dagens slut, då solnedgången från utsiktsplatsen är hisnande. Solen går ned intill Spaniens högsta berg och dränker öns branta norra sluttningar och havet vid dess fot i röda och lila toner. Ett paradis för fotointresserade.

På de gamla europeiska kartorna var ön El Hierros västra del ”världens slut”. Bascos utsiktsplats är den perfekta platsen för att beskåda detta vilda landskap i ett Unesco-skyddat biosfärreservat. Från utsiktsplatsen högst upp på en imponerande klippa ser man ut över hela El Golfo-dalen, en praktfull 15 kilometer bred och upp till 1 500 meter djup sänka som bildats av ett förhistoriskt jordskred. En klar dag kan man se ön La Palma i den blå Atlanten.

Vid första anblick verkar Abrante inte skilja sig särskilt från andra utsiktsplatser. Men, på den branta klippan på norra La Gomera där utsiktsplatsen ligger, blickar man inte bara ut över stupet – man svävar över det. Från utsiktsplatsen skjuter en sju meter stor plattform ut över avgrunden. Här kan den modige känna hur det känns att sväva i luften, med vidsträckta vyer över ett av Kanarieöarnas typiska lantlandskap.

Det var så tidigt som på 1700-talet som man i Belmaco, på La Palmas sydöstra del, hittade Kanarieöarnas första hällristningar. Sedan dess så har platsen blivit en referenspunkt för alla som är intresserade av skärgårdens historia. Tio naturliga grottor och en plats med grottmålningar -där många tolkningar förekommer- utformar den arkeologiska omgivningen, som idag förklarats byggnads- och kulturminne.

I Las Palmas på Gran Canaria, inuti det arkitektoniska komplexet Pueblo Canario, ligger Néstor-muséet. Galleriet samlar verk skapade av Néstor Martín-Fernández de la Torre, en av Kanarieöarnas mest kända målare och öns huvudsaklige representant inom modernismen. I muséet så kan man skåda porträtten han målade och hans viktigaste verk, men även arbeten som är relaterade till teatern och designvärlden.

Museo de la Sal, på Fuerteventuras östra sida, visar hur man traditionellt utvinner salt från havet innan det förvandlas till en basingrediens i köket. Det ligger bredvid Caleta de Fuste, där man sekler tillbaka byggde öns första saltgruva. Muséets vita väggar och det imponerande valskelettet som är placerat bredvid saltgruvorna gör det enkelt att identifiera Museo de la Sal när man närmar sig på landsvägen.

Nära 700 gravar i stora högar, konstruerade av vulkaniska stenar, gör Maipés de Agaete till en otrolig Arkeologisk friluftspark som har mycket att berätta om ursprungsbefolkningens värld. Belägen på Gran Canarias nordöstra del, bakom pinjeskogen Tamadaba, på en enorm lavabädd, vilket är ett kargt och märkligt vackert landskap, med gravar som är över 1 300 år gamla. En spektakulär plats, som blivit kulturmärkt, där markens gråa färg och vegetationens gröna nyanser skapar en suggestiv kromatisk effekt.

Guiniguada-ravinen korsar denna fantastiska plats som inte lämnar någon oberörd: el Jardín Botánico Viera y Clavijo, Spaniens största och en av de bästa i världen. En promenad genom området på 27 hektar låter dig upptäcka den varierande floran som finns i Kanarieöarnas skärgård. Belägen i Gran Canarias huvudstad, på öns nordöstra del, och innehåller exotiska och otroliga växtarter med över 500 inhemska plantor, varav några är utrotningshotade.

På mellersta-norra delen av Fuerteventura, nära byn Tefir, ligger det speciella muséet La Alcogida. Det är speciellt för att det är ett levande museum: besökare kan se hur de olika hantverkarna på ön arbetar och interagera med dem. Ekomuseumet består av sju renoverade byggnader som visar de olika arkitektoniska stilerna på ön, från lanthus, enkla och sobra, till de förnäma tvåvåningshusen med balkonger, trappor av trå och tegeltak.

Garoé-trädet ligger på en magnetisk plats i San Andrés på El Hierro. Dyrkat av "Los Bimbaches" (öns forna invånare) så är det idag en symbol för öns identitet. Trädets blad kunde samla in tillräckligt med vatten för att försörja öns alla invånare, vilket förvandlade det till ett heligt träd. På 1600-talet så vältes det av en storm och det dröjde fram till 1949 då de ersattes med det nuvarande.